en mamma klarar väl allt?

Imorrn tar jag och Kelly tåget till Göteborg för att hälsa på min familj. Det är andra gången jag tar tåget med Kelly. Första gången var inte alls rolig..
När jag bokade biljetten frågade jag om det fanns gott med plats för barnvagn och hon sa att det gick utan problem. När jag såg tåget så var det ett gammalt tåg, ett sånt man måste kliva 3 steg upp i och med smal ingång. Fick panik redan där.
När jag skulle kliva på tryckte sig alla andra före och kvar stod jag där ensam med barnvagn och packning och visste inte hur jag skulle ta mig till. Då kom en liten tanig tonåring och frågade om jag ville ha hjälp. När jag väl kommit in i vagnen såg jag att det inte alls fanns någon plats för barnvagn.
Men jag flyttade på alla resväskor och försökte trycka in vagnen i det lilla utrymme som fanns och det var precis så att jag fick in den. Samtidigt som jag gjorde detta låg Kelly och gallskrek.
Stressad? Om jag var!
När jag sen kom fram till de två platserna jag bokat satt där en tjej med hörlurar och pluggade och hon hade spridit ut papper och böcker överallt. Fick säga till henne att det var våra platser och det tog säkert 5 minuter för henne att flytta på sig. Där stod jag mitt i gången med packning och Kelly på armen i bilstolen. Hua mig!
Resan gick jätte bra resten av vägen. Kelly var vaken hela tiden och var super snäll.

Den här gången har jag bokat biljetter i första klass för utrymmets skull och för att slippa alla människor som går av och på hela tiden. Sen har jag även bokat så att vi åker Karlskrona-Hässleholm sen byte och Hässleholm-Göteborg. Då är det Öresundståg och sen X2000 och då är tågen låga och jätte bra för barnvagnar.
Men jag är helt ärligt jätte nervös, varför vet jag inte riktigt. Men jag får ju vänja mig för det är ju inte sista gången vi åker tåg. Det som är jobbigt är ju att man ska ta hand om både packning och bebis ensam.
På tal om packning så är det skit jobbigt att packa kläder i förväg och jag packar ALLTID ner för mycket. Brukar bara använda hälften. Men nu är visserligen det mesta Kellys eftersom det ska vara allt som hon använder en vanlig vardag här hemma. Nu är det även en påse julkappar med.



Idag har jag vart och fikat hos en annan mamma som jag lärt känna via föräldragruppen vi var med i innan vi fick Kelly. En super mysig tjej som påminner mycket om mig själv på många sätt.
Hennes dotter är en månad yngre än Kelly och är så liten och nätt. Kelly är en klump i jämförelse.

När vi var där idag satt Kelly i mitt knä vänd mot mig. Då började hon le mot mig och fick ett riktigt skratt som om jag var det roligaste hon sett. Det var första gången jag hörde henne skratta och jag som blivit så känslig fick tårar i ögonen. Är så lycklig att vi fått Kelly i våra liv.