En något bättre dag

Nu har man vart sjuk i 5 dagar.
Är trött på det nu!
Ordentlig influensa är vad det är. Och så ont i halsen man haft, fy farao.
Har knappt sagt ett ord sen i söndags, är så hes att det enda som kommer ur min mun är små väsningar och viskningar.

Idag ska vi ta oss ut en stund och funderar faktiskt på en promenad. Dock ingen härlig sol idag men bara måste få lite frisk luft.

Imorrn ska man äntligen jobba igen och det ska bli otroligt skönt. Saknar mina arbetskamrater så sjukt mycket.
Min lilla familj liksom.

Sjuk

I fredags började något otäckt smyga sig på mig... Snuva och halsont.
Igår utvecklades det och jag hade huvudvärk och ont i precis hela kroppen.
Idag feber och så ont i halsen att jag nästan får en liten tår i ögat varje gång jag försöker svälja.
Jag som aldrig blir sjuk.
Idag känner jag mig hur ynklig somhelst!
Och vad som känns ännu jobbigare är att Kelly är dålig hon med.

Idag har vi legat på soffan precis hela dagen. Ovanligt när det gäller mig, men har inte ens orkat bädda sängen och då är jag sjuk.

Vad som är det värsta med att vara sjuk är att jag får sån enorm ångest över att sjukskriva mig från jobbet. Varje gång jag ska ringa det där samtalet så blir jag så nervös och alldeles svett.
Varför är det så?
Är man sjuk så är man sjuk.

Vi kommer vara hemma imorrn också och är så glad att jag är ledig onsdag och torsdag så man verkligen hinner bli frisk inför jobbhelgen och slipper ta så många sjukdagar.

Pomp De Lux

Imorrn kväll ska en arbetskamrat ha en Pomp De Lux visning hemma hos sig.
Jag vet inte hur det kommer sluta!
Jag fullkomligt älskar deras "Madicken" kläder som jag kallar dom.

Har hittat otroligt mycket fint på hemsidan och jag har längtat så efter att få köpa deras kläder till Kelly.

Men jag får äntligen min första riktiga lön i slutet på april så då måste jag bara få shoppa lite!

Ett måste är den fina fleece tröjan i rosa!

Kärlek

Det finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag älskar min lilla familj.
Är så lycklig som tog den där resan till Turkiet för fyra år sen och hade lyckan att träffa drömprinsen.
Och att vi sen fått det vi önskat oss mest av allt i hela världen, vår lilla dotter.

K Ä R L E K

Sjukskriven = Urtrist

Nu har jag vart sjukskriven i två veckor och har aldrig haft så tråkigt i hela mitt liv.
Kelly är på dagis varje dag och man är helt ensam.
Ute kan jag knappt vara för jag kan ju inte halta runt med foten överallt och sen är jag livrädd för att halka och ramla så att jag gör något med foten.

Jag försöker sysselsätta mig varje dag så gott det går med pyssel och målning men är ändå så tråkigt utan mitt hjärta här hemma hos mig.

Kelly började visserligen sin dagis vistelse med kräksjukan så hon var hemma lite längre iaf men roligt var det inte!
Dagis går väl sådär nu. Började kanon men efter att hon var sjuk var det som om hon glömde hur roligt det var.
Varje dag när man lämnar henne så gråter hon och håller ett krampaktigt tag i en.
När man sen sätter sig i bilen kommer de där tårarna från mammahjärtat.

Idag sa dom även att det verkar som att Kelly inte riktigt är sig själv. Hon är låg och verkar inte så glad. Usch. Det vill man inte höra. Jag hoppas så innerligt att det går över, fort! Men är det konstigt att det är så efter 15 månader tillsammans med sin mamma varje dag?

Samtidigt som allt det här håller hon på att få 4 tänder så snart har hon hela 16 st. Ploppar upp som svampar en efter en.

Nervös!

Imorrn är operationsdagen.
Jag är så otroligt nervös inför denna futtiga operation att det är löjligt!
Inte likt mig att vara nervös inför sånt.. Fast egentligen är det nog inte operationen utan mer hur "handikappad" jag kommer bli efteråt.

Hur ska jag kunna springa efter min lilla tokiga tjej? Och hur ska vi kunna leka sådär busigt som vi gör.. Och kommer jag kunna köra/hämta henne till/från dagis? Och när får jag börja jobba?
Åhhh.
Jag bara vill att det ska vara över så jag får svar på alla frågor.

Har precis skrubbat kroppen i Descutan som man måste göra inför op och sitter nu i soffan och känner mig som en uttorkad krukväxt.
Min hud är som en öken.
Och mitt hår är som tagel.

Önska mig lycka till!

45 min

Idag började inskolnings vecka två på dagis.
Det har verkligen gått hur bra somhelst!
Hon är precis lika glad och busig som hemma, men de kommer få det jobbigt med vår lilla bestämda tös.
Idag fick vi mammor som skolade in barn lämna dem ensamma i 45 min. Vi fick då sitta så snällt och "vänta" i fröknarnas personalrum.
Varje kvart kom en fröken in och viftade med sina två tummar för att visa att allt gick bra.

Resterande dagar av veckan kommer vi få lämna dem längre å längre.
Och på måndag är det dags att lämna en hel dag och sen börjar det.

På tisdag har jag fått operations tid för min fruktansvärt sneda tå, ska bli riktigt skönt att få det gjort!
Så istället för att låta henne vara hemma under min sjukskrivning och göra mig irriterad över att jag kommer få springa efter henne med kryckor kommer vi låta henne vara på dagis.

Börjar bli smått nervös över operationen då alla skrämmer upp mig nåt fruktansvärt hela tiden.